Isaac Grunewald är en av de starkast lysande stjärnorna på den svenska konsthimlen. Det var han som förde modernismen till Sverige.
Med modernism avses den inriktning inom bland annat bildkonsten som uppstod i slutet av 1800-talet samt i början av 1900-talet. Den var experimentell och syftade till att återge en fragmentation av det mänskliga ögats synintryck till förmån för de stora uttrycksfulla former som karaktäriserade ett motiv. Den kom också att bli en oerhörd rekylreaktion mot det traditionella, akademiska måleriet. Några av modernismens förgrundsfigurer var Cezanne, Picasso och fram för allt Matisse för vilken Isaac samt en del andra svenskar studerade. De har gått till konsthistorien som de så kallade "parisersvenskarna".
Isaac´s måleri är fräckt och uttrycksfullt. Han arbetar för det mesta med de tre grundfärgerna i ett manér som är mer expressionism än någon samtida svensk, möjligen med undantag för Sigrid Hjertén, hustru tillika målarinna. Dessutom behärskade Isaac den svåra konsten att i exempelvis landskap måla med både grönt och blått. Att det är komplicerat hade han uppenbarligen ingen aning om...
Han var oförfärad och orädd, lika skicklig med det skrivna ordet som med penna och pensel, slagkraftig debattör och snabb i repliken visavi de ofta gräsliga och oförskämda kommentarer som följde både honom och hans måleri. Det räckte inte med att hans måleri ofta var hopplöst överlägset och måste nedvärderas, hans judiska börd gav också upphov till omdömen där det ena var vidrigare än det andra. Några av hans främsta belackare var Albert Engström, Edward Hald och Gustaf Anckarcrona. Detta är en skamfläck i svensk konsthistoria! Tyvärr.
Man skall heller inte glömma hans pedagogiska verksamhet, först vid Konstakademien i Stockholm, sedan vid den egna ateljén också i Stockholm. Han var generös och delade gärna med sig av sina kunskaper, något de många eleverna kan vittna om.Isaac menade att det var tillåtet att låta sig inspireras av andra. Den ena målaren gav inspiration och kunnande till någon annan. Nya idéer och tankegångar skapas. Han hade inget emot att synas, stod gärna i täten och gladde sig åt att nya generationer lät sig påverkas av hans fina måleri. Det gör dem rätt i för det är tidlöst, det är ett språk många kan låta sig vägledas av och glädjas över. I detta samspel mellan målare och betraktare har Isaac Grunewald verkligen lämnat efter sig något av värde.
Den som tar sig tid och gör sig besvär att studera hans bilder finner - och kan frigöra - enorma krafter. Det är inga bestämda svar på svåra frågeställningar utan aningar som långsamt förvandlar, eller låter sig förvandlas, i en process för de synintryck som bygger på igenkännelse av fenomen, önskade eller tänkta.
Copyright Lars-Göran Rosengren.
