Tystnad som måleri.

”Min barndom var tyst som ett handfat”.
Helene Schjerfbeck.

Jag trodde aldrig det var möjligt.
Att skriva en roman om Helene Schjerfbeck. En skönlitterär berättelse om en liten människa som frivilligt väljer bort ära, berömmelse och pengar.
Att skriva en roman om någon som går in i självvald isolering. Som väljer bort allt som går att väljas bort för att
leva med sin gamla mamma någonstans i den finska urskogen. För att sylta och safta. Ägna sig åt hushållsarbete. Påtvingat .
Och måleri någon gång när tiden medger. Under decennier.
Som flyr det ytliga. Som konsekvent och obrottsligt vägrar att göra avkall på det egna. Som är så kompromisslös det över huvud taget låter sig vara.
Men det var det och kanske just därför.
Rachel Liehu, författarinnan till romanen om Schjerfbeck, har åstadkommit det extraordinära. Det som ligger långt utanför det för handen varande.
En roman som inte enbart är en roman utan också en trovärdig skildring av en annan människas tårar och strålglans?

Helene Schjerfbecks liv var utomordentligt påvert om än inte glädjelöst.
Hennes ålderdom utmärktes av viss berömmelse, inte minst genom konsthandlaren Gösta Stenmans goda mecenatskap.
Romanen är baserad på, inte enbart målarinnans konst, utan även den omfattande korrespondens som finns bevarad mellan bland annat Schjerfbeck och Stenman.
Den förra anmärkningsvärt fåordig och kärv, den senare anmärkningsvärd ödmjuk och respektfull – ty han var en av de få, en av de få som såg! Som hade seendets förmåga, iakttagelsens förmåga.
Och som förstod det var det enastående han hade för handen.
Stenman gjorde det enda rätta och tog sin rättmätiga plats i konsthistorien, inte som nasare och handlare, utan som humanist och sakkunnig.
Det skall vi vara glada för. Annars hade det kanske varit betydligt sämre ställt med målningar av Schjerfbeck, åtminstone här i Sverige.

Köp boken eller låna den.
Läs berättelsen om någon som genom hela sitt liv sökte den sanning som finns i våra egna hjärtan. Som sökte vila, som tyckte solen lös på alla utom henne själv, på ”allt det vackra andra gjort”, som visste döden är barmhärtig ”när det blir för svårt”.

Läs romanen om Helene Schjerfbeck!

Copyright Lars-Göran Rosengren.