Paul Piltz.

Första gången jag såg en målning av Torsby-konstnären Paul Piltz var för några år sedan. Jag fann den inte särskilt intressant eftersom färgen var lite för blond, teckningen en smula vinglig och formen aningen för slapp.
Men det var något med Pauls målning som gjorde att jag återkom gång efter gång och dunkelt anade att han försökte säga något.
Vad försöker Paul Piltz säga?
Som jag stod där gick det långsamt upp för mig att målningen förmedlade ett försök till förståelse av de mest grundläggande måleriska problem man kan ställas inför, nämligen höjd, längd och bredd.
Höjden, längden och bredden! Så enkelt det verkar och så oerhört svårt att uppnå. Det finns målare som gör av med kvadratkilometer målarduk utan att egentligen lyckas.

Jag lät blicken flacka över målningen än en gång och plötsligt var färgen inte för blond, teckningen vinglig eller formen för slapp. Tvärtom föll allt på plats där Paul låter betraktaren ta ställning till och fylla i det som eventuellt fattas. Det är som om han litar på att jag klarar av uppgiften, konsten, men endast om viljan finns. Jag måste vilja, annars är det lätt att gå förbi Pauls målningar…

Sedan dess har jag sett många av hans målningar och oftast med samma känsla. De är konsekventa, intressanta och oerhört vackra. Alltid med känsla av upptäckar-och målarglädje. Alltid med hög och jämn konstnärlig kvalité.
Så vitt jag vet finns inte så mycket skrivet om Paul Piltz men det verkar som om han levde under enkla och påvra förhållanden under hela sitt liv, sprungen ur en familj med många barn.
Som konstnär kanske han förbisågs och kanske han fick leva i skuggan av andra och mer namnkunniga samtida, exempelvis Erling Ärlingsson. Det var inte nödvändigtvis rättvist.

Pauls målningar och dess färdigställande är både kunskapsrelaterat och improvisativt. Det verkar som om han finner sina uttryck i samma andetag som penselstråken snuddar vid målarduken. Rörelse, ytor och volym är momentana och med stora uttrycksfulla former. Målningar och motiv växer fram och finner sin mening under arbetets gång. Det är utfört med både spontanitet och eftertänksamhet.
Emellanåt är hans bildrum ett koncentrat av den fina tradition ur vilken han arbetar och förvaltar. Man känner och förstår utan vidare arvet från David, Matisse, Bjurström och Sandberg för att nämna några. Samtidigt låter Paul Piltz sina tidiga måleriska erfarenheter bilda nya på den långa konstnärliga resa han gjorde. Det intressanta är att hans målningar sällan är upprepade utan alltjämt ny mark att bryta och upptäcka.

Boken om Paul Piltz är ännu inte skriven men ämnet förtjänar uppmärksamhet.

Vem skriver boken?

Copyright Lars-Göran Rosengren.