Björn Ahlgrensson.

Björn Ahlgrensson tillhörde Rackstadkolonien strax utanför Arvika.

Han var långt ifrån den mest framgångsrike, men han var intensiv, närgången och med en kuslig förmåga till iakttagelse och igenkännelse. Det är lätt att identifiera sig med Ahlgrenssons måleri. Han låter betraktaren ta del av sin sårbarhet och instängdhet. Han målar sitt vemod som sin egen verklighet, ett vemod som söker bekräftelse, genomskinlighet och skönhet även om det är så sprött att det bara varar ett ögonblick.

Björn Ahlgrensson fick sin konstnärliga utbildning i Paris vilket förklarar att hans bildvärld är väldigt fransk. Han flyttade med sin hustru Elsa till Racken år 1901, ditlockad av kollegan Gustaf Fjaestad. Där målade han ett antal återhållna landskaps-och figurmålningar. De är som ett uttryck av förtvivlans famntag, ömma och ensamma, drömda och plötsliga eller som ett stycke evighet utskurna av en målarhand som har vilja och förmåga att stoppa tiden.

De inre värden han målar är en verklighet skapad av hans egen stämning eller upplevelse där färgklangerna skyggar. Hans bilder tränger sig aldrig på men väl in i betraktaren där upplevelsen blir inlevelse. Hans målningar är betraktade utifrån men målade inifrån. Han målar sin sorg, längtan och sin - död. Ahlgrensson rönte aldrig några större framgångar. Därtill var hans känslighet för hög. Han målade och levde som han gjorde därför att han inte kunde annat. Att det i förlängningen ledde till att han mer eller mindre svalt ihjäl är inte konstigt. Det är bara följdriktigt, men inte desto mindre stor tragik.

För Ahlgrensson var måleri hans stjärna i mörkret. Hans mörker blev stort, så stort att natten föll över honom, slog ut i honom. Natten blev ett stort hål av destruktion, men också livsglädje.Han målar porträtt av sin älskade hustru som är rörande i sin uppriktighet. Porträtt som ständigt förnyar och där man ständigt finner nya beröringspunkter. Genom dessa bilder visar han sina inre rum. Det är smärtsamma rum, men också skapande och andliga rum. Björn Ahlgrensson var en mycket andlig människa. En människa som levde vid sidan av de stora allfartsvägarna, vid sidan av framgång och success.

Likväl är han en länk i en lång kedja av skapande. Som målare var han inte allena i världen och det avtryck han efterlämnat inspirerar, gläder och manar till nya krafttag. Därför är det möjligt att gång på gång återvända till Björn Ahlgrenssons måleri. De förmedlar hopp och kärlek, envishet och trosvishet överallt och i allt. Se på hans landskapsmåleri. De är ändlösa men också segervissa. Det är som om han inte funderar över måleriets problematik, han målar och uttrycker tillstånd, spänningar och rörelse. Beskriver det som är så svårt att sätta ord på. Ger av sig själv i varje enskild bild och blir sin egen kommunikation och sitt eget språk.

Ahlgrensson var något väldigt ovanligt. Han var konstnär!



Copyright Lars-Göran Rosengren.